novell av emelie, HAHA

ensam..

- Gumman, jag och pappa går ut och äter. Klarar du dig?
- Jaaaa mamma.
Paaang, så slängdes den gamla trädörren igen. Jag skyndade mig upp för den lång knarriga trappan, fick ju inte missa mitt favorit program klockan 19:00. När jag kommer upp så ligger min hund Jessi på rygg över hela soffan.
- Suck, tänker jag och knuffar bort honom till ena ändan.
Programet har börjat och nu är det den första reklampausen.

Plötsligt reser Jessi på huvudet och lyfter på öronen.
- Jessi, vad är det?!
Ytterdörren slås igen och mitt hjärta börjar slå snabba slag.
- Mamma? Är ni redan hemma, det har ju bara gått knappt en halvtimma?
Inga svar. Hjärtat slår ännu snabbare, känner hur det börjar glänsa i mina ögon och Jessi börjar gny.
Jag kramar om Jessi och viskar tyst,
- Vad är det som händer?
Helt plötsligt börjar lamporna att blinka, nu har jag en jätte stor klump i halsen, tårarna bara rinner och hjärtat slår så hårt att det känns som det ekar i hela rummet. Jag hör snabba med ändå smygande steg upp för trappan.
- Vad ska jag göra? tänker jag.
Jessi börjar skälla, nu var det nära. Jag springer och gömmer mig bakom ett mörkt hörn så att det inte finns en chans att se mig. Jag klarar inte av smärtan av rädsla så jag brister ut och skriker högt,
- DETTA KAN INTE VARA SANT!
Då tänds lamporna och mamma kommer springades.
- Ta det lugnt älskling, det va bara en dröm.

helt okej, eller hur :D ibland asså.. haha


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0