eemelieyouknoow

känner att de är så jävla mycket nu. orkar inte med all falskhet här i världen. det är verkligen helt sjukt ändå. helt imponerande av att folk inte har mer att göra en att sprida en massa ryckten om ALLT och ALLA, utnyttja folk osv.. så sorgligt när man tänker efter. jag som bor i en lite håla, som kallas lerum. här ska vi inte ens prata om det. vad de än handlar om tar de utan att överdriva inte mer än en dag så vet de flesta om det. så trött på det ärligt talat. och ja vet att jag inte är den enda som känner så. jag är en person som alltid får höra alla ryckten, alla berättar allt för mig. men ja sprider aldrig vidare de. ja känner att de inte finns någon som helst mening. om de är så att ett ryckte håller på och gå, och ja känner att en viss person borde veta de av olika anledningar, tex att de handlar om personen eller liknande, DÅ kan jag berätta, men varför annars? så onödigt eftersom att historien ändras hundraelvatusen gånger från första början. jag är en person som alla kan vända sig till och som alltid finns om de är nått. men vem fan finns när jag väl behöver hjälp? aldrig någon, alla säger : " ååh finns gumman, blalbabllab " men ärligt? de enda folk vill är att veta varför jag mår dåligt eller vad som har hänt, som tillslut också lär bli ett ryckte. asså de är bara en cirkel hela tiden som aldrig tar slut? jag ger folk chanser gång på gång att bättra sig eller något liknande, men när jag väl känner att de tar stopp, då är de verkligen stopp. jag är envis eller ja, jag vet vad jag vill. tex med kompisar.. folk undrar : hur kan du bara släppa en så nära vän på bara en så kort tid? ahjo, de är inte nått jag tänker på i fem minuter och sedan bah, aa hejdå, du är inte min vän längre och vi kommer aldrig bli det igen. utan när jag väl har bestämmt mig för att släppa något, då gör jag de och jag vet att de oftast kommer bli bäst för mig själv. kanske egoistiskt att tänka så, men jag har fler vänner än 1, 2 & 3. varför ska jag hålla fast vid få & alltid vara med de när dom får mig att må dåligt? lättare att släppa taget, minnas & gå vidare. säger inte att alla ska göra som mig, för alla kanske inte tycker att de är den enklaste vägen att gå och faktiskt finna ett bra resultat på, men om det finns någon som mår dåligt över något, håll inte käften och acceptera det. utan gör något åt de, och bestäm dig inte på en dag, utan låt de värka ett tag. alla behöver vänner, alla behöver känna kärlek & alla behöver familj. men nånstans så finns de? men att bara gå & tycka synd om sig själv de hjälper inte ett piss. man måste ta saker i sina egna händer och ta tag i det. varför sitta hemma och grubbla över grejer som är så enkelt att ordna? och är det inte enkelt, gör de enkelt för er då ! ALLT ska gå om man verkligen vill, och då menar jag inte såna överdrivet omöjliga saker, och ja hoppas ni är såpass mogna att ni inser det själva. det finns säkert folk som känner igensig i min situation, kanske känner som jag. och de tror jag säkert.. speciellt vissa som jag känner. påtala om vänner, visst de kan vara jätte skönt att ha en eller två vänner som man alltid kan vara med, men om man är med dom varenda dag hur länge som helst, jag kan istortsätt LOVA er att tillslut kommer ni tröttna på varandra. det kan ta en månad & de kan ta flera år. men någon gång kommer de bli så mycket att ni ger upp. ni kommer garanterat förlåta varandra igen men de kommer ta sin tid. varför inte ha MASSA vänner istället för att alltid bara vända sig till 2 st? man förlorar så mycket på det. socialiteten, skaffa nya vänner, umgås osv.. vafan ut med er istället, tillslut kommer ni må så mycket bättre på de och tjäna massvis. man lever bara en gång? speciellt så är man bara tonåring under en liiiten tid i sitt liv, de är då alla säger att de är som bäst fast aa, ibland tycker man att de är sämst. ha kul nu & tänk på va ni gör, ta egna beslut och mogna till. snälla? är det såå mycket begärt?! vissa mognar fortare än andra, vissa får mer saker än andra osv, och ja. det ska och ja hoppas att alla kan respektera & acceptera det. men sitt inte hemma oh deppa , speciellt inte om de handlar om familj eller kärlek. för jag lovar, de blir bara värre. hitta på nått skoj så att ni inte tänker på det istället? någon gång MÅSTE man släppa något man älskar, de bara är så. allt varar inte för evigt om bara alla kunde förstå. man ställer upp gång på gång hela tiden, för att hjälpa folk att börja om på nytt, men sätter mig i skiten eller snackar, bestämmer och gör bakom min rygg för att man egentligen vill ha de som det var fast ändå inte. det är ANTINGEN - ELLER. man kan inte äta kakan men ha kakan kvar. så är det bara, man måste inse att man får fatta beslut i livet, men för vissa lär de ta ett tag att inse det. kan förstå att de är jobbigt att släppa folk, kompisar, familjemedlemmar djur & människor, kärlekar framförallt osv, jag tror ni förstår. men om de är de som krävs, vafan gör det då. de hjälper inte att tycka synd om nån annan, ska ja gå runt och må dåligt för att hur många andra som helst mår dåligt, att jag verkligen visar att ja bryr mig om dom men ingen visar nått tillbaka. asså ingenting stämmer, de går verkligen inte ihop. börjar tröttna på allt nu asså. de verkar aldrig få ett slut, vilket otroligt tidsfördriv vissa kan skapa sig ändå?

tack alla underbara vänner som jag har, och som försöker bry sig om mig. det betyder jag lovar. visar jag det dåligt, vilket är ganska troligt så hoppas jag att ni vet att jag ändå bryr mig och är tacksam för allt.




gör allt så mycket lättare för er, de är sommar snart? ska ni sitta hemma och deppa då med eller? ;)